Proviserad?

Jag har i ett par dagar nu suttit och läst Aftonbladet.
och jag har dessutom insett att det jag hunnit gå igenom i livet är tydligen några av dom vanligaste problemen i vårt samhälle.

Jag reagerar som alla andra på upploppen i Stockholm men framförallt på alla dessa dåliga ursäkter.
Det fick mig att fundera, vi människor älskar verkligen älskar att skylla ifrån oss när någonting inte går som det ska.
För er som inte läst tidningen, åkt lokaltrafik eller sett på nyheterna på ett par dagar kanske helt missat detta upplopp som hunnit eskalera de senaste dagarna.
Det började natten till måndagen med att ett 30 tal maskerade ungdomar tände eld på bilar och vandaliserade Husby. När polisen ankom till platsen bestämde sig ungdomarna för att ingenting skulle räddas och började i sin tur kasta gatsten på poliserna.
Dagen efter skylldes allt på poliserna;
En man i 70 års åldern hade för ett par veckor sedan blivit ihjälskjuten av polis i Husby.  Vissa anser att polisen använde övervåld och borde ställas inför rätta pga mord. (bakgrunds fakta: Mannen hade stått på sin balkong med ett långt vasst föremål och hotat polisen. Mannen attakerade polisen och skottavfyrades som i sin tur dödade mannen)
I tisdags fortsatte denna skadegörelse och våld mot tjänstemän. Men började utöka till andra förorter runt om i Stockholm. I tisdags började mer och mer av skulden läggas på högerns politik och samhället i sig.
Idag loggar jag in på SL och ser de stora förseningar på diverse linjer som går ut till dessa förorter och inser att de har blivit ändå värre.
I skrivande stund har de flyttat sig närmare mig men även i närorter till Stockholm som Uppsala.
Vad skyller folk på idag?
Dom fortsätter hålla fast vid sin dåliga syn på samhället och den enskilda händelsen av en död psykiskt sjuk man.
Jag läste dessutom att de tänt eld på en förskola i Skärholmen. Hur tänker man när man tänder eld på sitt eget hem? Sin väns bil? och ens syskons skola?
Jag ser bara en sak att skylla på, Den fruktansvärda inställningen till livet i sig.
Jag har själv levt i missär, när jag under 9 månaders tid sökte jobb, blev nekad, blev kränkt av myndigheterna (ja, svenska är mitt modersmål och jag har ett scandiaviskt utseende. Allt handlar inte om rasism.). Jag hade precis börjat ta mig ur år och år av självskadebeteende och fick jag någon särhjälp för min dåliga självkänsla eller mitt svaga psyke?
Nej, min familj hjälpte mig så gott dom kunde. Men även min mammas ekonomi höll på att brista när hon inte bara skulle ta hand om sig själv utan sin fyllt kapabla 19-20 åring.
Jag gick ned mig rejält, utanförskap och den totala meningslösheten med livet höll på att kväva mig.
Men gick jag ut och tände eld på min bästa väns nya BMW? eller vadaliserade mina systerbarns skolor? Nej, jag tog mig i kragen och tillslut fick jag ströjobb här och där.

"Är man positiv som fan, så går allting bra" som Uggla och min bästa vän alltid brukar säga.
Med den inställningen tänder man inte eld på saker.
Därför tror jag tyvärr inte detta har någonting att göra med den pågående politiken. Jag tror inte heller det har någonting att göra med den döde mannen. För jag vet hur många gånger jag själv övervägt att gå ut och hugga av lemmar på dömda våldtäcksmän. Men det har jag inte gjort.
Jag tror heller inte att polisen gör fel heller.
Nu måste jag tyvärr låta som en gammal tant, men jag tror det handlar om mediernas inflytande på världen.
I flera år har det pågått krig i flera närliggande länder, från dessa länder kommer mycket människor till oss om hjälp och någonstans att leva säkert. Dessa människor har genomgått otroliga trauman och mår antagligen inte speciellt bra. Vi behöver hjälpa dessa att komma in i samhället, lära sig svenska, lära sig lagar och regler. För försök växa upp i en miljö av krig och föstörelse och sen komma till ett land man inte förstår och ändå hamna med människor som varit i samma situation. Det är klart att allt blir fel.
Sen går program som "cops" med den amerikanska polisstyrkan i fokus. Våra poliser är inte som deras, vi som växt upp här vet det. Men dom som endast matas med hämska tvbilder från deras krigsdrabbade länder och de amerikanska programmen får nog en ganska skev verklighetsbild.
Jag älskar vår polis, dom är helt otroliga. Jag vet inte hur många gånger jag stått på tunnelbanan, mitt i natten och varit tillräckligt dragen för att inte helt stå på benen men ändå varit orolig pga av gänget killar som sitter och är berusade. Jag har då flyttat närmare polisen och utbytt några artighetsfraser, de har uppfattat min oro och sedan låtit mig stå där och svaja lätt.
En gång var jag så lycklig över att se två väktare att jag gick fram till en av dom kramade om honom och sa
"Ni har säkert hört det här hundra gånger, men ni gör ett jätte bra jobb" Han tittade chokerat på mig och sa
"Nej, det hör vi inte speciellt ofta. Men tack" Jag stod kvar en stund och pratade med dessa två underbara väktare tills alla läskiga människor passerat.
Jag tackar alltid dessa människor (dvs väktare, poliser och ordningsvakter) för deras otroliga jobb. Jag kunde heller inte förstå hur dessa människor kunde fortsätta åka ut till Husby efter den hemska komentaren "här kommer nästa polismord ske"
Sånt ska man inte behöva oroa sig för när man går till jobbet. Man ska inte känna att ens liv står på spel, och då säger antaligen vissa "ja, men poliser har valt det arbetet".
Fast det har dom ju egentligen inte, i Sverige händer inte speciellt mycket sånna här saker. Det är lugnare än i andra länder och det var det dom skrev upp sig på. Att vara poliser i Sverige.
För sånna här tillfällen borde man skicka ut militären för de är tränade på dessa typer av "inbördeskrig".

Och ja, curlade. Herregud va curlade ungdomarna är idag (där ibland mig själv). Jag fick min arbetsmoral efter mina 9 månader som arbetslös, och mina ytterligare 4 månader. Men där vägrade jag sitta kvar, jag reste utomlands och studerade med hjälp av medel från CSN som vi alla är berättigade. (dvs man behöver inte vara rik för att göra någonting med sitt liv)
Så har ni svårt att få jobb? Skriv upp er på några kurser på Universitetet/högskolan och vips där försvann utanförskapet och jobben kommer lättare när man visar att man vägrar sitta still och hoppas på att någon gör allting åt en.
Nu sitter jag här, som konsult, med en usel lön och vet inte om jag kommer behöva gå i morgon. MEN jag kan betala räkningarna, jag har förtillfället en underbar chef vid min sida och om jag blir arbetslös i morgon så vet jag iallafall vad jag inte tänker göra.
Bränna bilar och förstöra landets ekonomi ändå mer pga vandalism. Som istället kunde gått åt att finansiera folk som försöker.

Johanna 2013-05-22