Så slog en tanke mig, okej att jag hade ganska mycket problem med mig själv när jag var tonåring så var det ett problem jag helt och hållet saknade.
Vad jag hade på mig och hur jag såg ut.
Jag kan enkelt säga att det som plågar mig mest idag är att jag alltid tänker på vad andra tycker när jag har på mig någonting, vad jag själv tycker är skönt / obekvämt är inte lika betydelsefullt längre.
Därimot när jag var 17 så hade jag på mig vad som helst, jag kunde ha en kort lack kjol och inte vara ett dugg rädd när jag gick hem ensam genom skogen, eller när äldre killar visslade och sa opassande kommentarer.
Det hade nog mycket att göra med mitt psykiska välmående men ändå.
Att växa upp som "annorlunda" har nog påverkat mitt öga väldigt mycket.
 |
| Jag var ju ändå väldigt söt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar