Good Times Gone.

Hur gick det här så fort?
När växte jag upp?

Riktigt depp inlägg men jag kunde inte låta bli, vissa saker känns som en kniv i hjärtat.
Som det här.

Jag förstår mig (nästan) på alla svenska gubbars depp låtar nu. När dom sjunger om var hände med de gyllene åren och var försvann alla vännerna?

Jag ska inte sitta här och gräva ner mig utan istället tacka dom få vännerna som fortfarande sitter troget vid min sida och finns där i vått och tort.

Min kära Johan.
Du håller mig leende och levande,
och när jag inte orkar får du mig att stå, gå och andas.
Alla gånger jag legat i fosterställning och varken velat äta eller gå ut genom dörren,
har du matat mig och fått mig att sova för att sen slita ut mig på något äventyr.
Som lyssnar på mina eviga klagomål om orättvisor och skit snack.
Som jag kan skrika på för att allt annat i världen gjort mig arg och ledsen.
Tack för att du är min bästa vän,
jag älskar dig idag i morgon och föralltid.
och för att inte avsluta detta med en klyscha.
Tack för att du lärde mig stå på egna ben.

Min trogna springare Dellgren.
Så länge har du stått vid min sida utan att ens tröttnat det minsta.
Som jag delat en miljon intern skämt och inte ett enda har blivit tråkigt.
Alla disskutioner vi haft om livet, döden och vägen dit som gett mig tröst.
Och den enda saken att du sagt att du vill ha mig i ditt liv för resten av ditt liv.
Jag kommer sakna dig fruktansvärt mycket när du åker i höst.
Så bli inte förvånad om jag kör 3,5 h bara för att säga hej någondag.
Jag älskar dig min älskade bästa vän.

Min knäppa syster!
Som är som en annan del av min själ.
Vi är så lika att det skrämmer mig ibland.
Det var jätte mysigt i London och jag gör gärna om det.
Jag längtar tills midsommar då vi ska leka igen.
och vi hoppas på mindre aggresiva vindar då ;)
Jag älskar dig stora syster.